fredag, juli 31, 2009
Magen och jag, igen
Den svullna, sneda magen känns lite som en egen individ. Den lever liksom sitt eget liv.
Igår kom jag in i centrum och såg på skylten i taket att det skulle komma in en tunnelbana om en minut. Jag småsprang ner till perrongen. Magen hoppade på ett lustigt, och ganska smärtsamt, sätt och slutade gunga först flera sekunder efter att jag slutat springa.
För övrigt är jag oförskämt pigg. Var iväg på en liten pysselträff igår och har slutat ta värktabletter. Såhär fort återhämtade jag mig verkligen inte förra gången.
Igår kom jag in i centrum och såg på skylten i taket att det skulle komma in en tunnelbana om en minut. Jag småsprang ner till perrongen. Magen hoppade på ett lustigt, och ganska smärtsamt, sätt och slutade gunga först flera sekunder efter att jag slutat springa.
För övrigt är jag oförskämt pigg. Var iväg på en liten pysselträff igår och har slutat ta värktabletter. Såhär fort återhämtade jag mig verkligen inte förra gången.
torsdag, juli 30, 2009
Gårdagens produktion
Inte bada, inte sexa, inte lyfta - sa doktorn. Pyssel sa hon ingenting om.
Denna beställning lades på lådan idag. Imorgon får du post Sonja!
Denna beställning lades på lådan idag. Imorgon får du post Sonja!
Lilleman
Lilleman ringer. Han berättar om lekkamrat, glass, rulltrappa och teater. Efter många ord tystnar han och frågar: Vad vill du berätta?
Jag funderar ett ögonblick och berättar sedan att jag har varit hos doktorn och att han har lagat min mage så att jag inte ska ha så ont i den längre. Jaha säger Lilleman. Är du glad då?
Ja säger jag. Jag är glad.
Jag funderar ett ögonblick och berättar sedan att jag har varit hos doktorn och att han har lagat min mage så att jag inte ska ha så ont i den längre. Jaha säger Lilleman. Är du glad då?
Ja säger jag. Jag är glad.
Magen och jag
Tidig morgon gav jag upp försöken att sitta upp och sova. Kroppen vägrade. Oändligt långsamt och försiktigt la jag mig ner på rygg. Det fungerade. Våghalsig efter framgången testade jag att ligga på sidan. Det fungerade också. Fascinerat noterade jag att den svullna magen liksom la sig tillrätta bredvid mig på madrassen. Som om den inte satt fast på kroppen. Sedan somnade jag äntligen.
onsdag, juli 29, 2009
Sommarask
Bjuder på någonting pysslat också, efter allt överflöd av ord. En tom Petalooask dekorerad med Tomas solar och Kortmakarens solstämpel. I asken har jag lagt några plåster, en tub solskyddsfaktor och after sun.
Onsdag kväll
Magen är stor som en badboll. Dessutom är den sned, mycket större på vänster sida än höger. Det stör mig. Jag gillar symmetri.
Jag sov sittande inatt. Lutad mot en hög byggd av en filt, ett duntäckte och två kuddar. Det fungerade fint. Linda lagade middag igår och gav mig frukost på sängen imorse. Jag har pysslat några beställda kort och vilat lite mellan varven. Det blir nog ett ganska lugnt tempo här några dagar framöver.
Jag sov sittande inatt. Lutad mot en hög byggd av en filt, ett duntäckte och två kuddar. Det fungerade fint. Linda lagade middag igår och gav mig frukost på sängen imorse. Jag har pysslat några beställda kort och vilat lite mellan varven. Det blir nog ett ganska lugnt tempo här några dagar framöver.
Många ord
Klockan åtta skriver jag in mig på avdelningen. Jag tilldelas två rockar, knästrumpor samt ett par nättrosor i storlek 54-62. Mina rumskamrater pratar om mig som ”lilla flickan” när de tror att jag sover. När jag öppnat ögonen igen kommer den yngre av dem och erbjuder mig det senaste numret av Svensk Damtidning. Hon är tydlig med att det är det senaste numret. Jag avböjer så artigt jag kan.
Vid elva traskar jag in på operation i sällskap med en sköterska. Narkosläkaren kallar mig darling och bäddar om mig lite extra när hon ser att jag fryser. Sköterskan på min högra sida upplyser mig om att hon ska sätta en nål. Jag säger ok och småpratar med sköterskan på min vänstra sida som kollar mitt blodtryck. När jag märker att sköterskan på höger sida börjar leta efter ett lämpligt ställe att sätta nålen på frågar jag var hon tänker sätta den. På handryggen, svarar hon och frågar om det går bra. Jag säger att det är ok men att de gärna får låta bli att försöka sticka på sidan av handleden, för där har aldrig någon lyckats sätta en nål – trots många försök. Hon nickar och sätter nålen i handen, utan problem.
Så länge jag har koll på vad som händer är jag lugn. Jag får mössa på huvudet, ekg-lappar på bröstet och mask över mun och näsa. Personalen pratar om i vilken ordning de ska spruta saker i nålen. Jag vrider på huvudet så att masken åker av och frågar vad de gör. Vad ska de spruta? Jag vill ha koll. De berättar tålmodigt vad de ska göra och jag nickar godkännande. Då går det bra att köra. Jag frågar om det finns en hand över att hålla i och från ingenstans dyker en till sköterska upp. Jag kan också hålla! säger narkosläkaren och tar min andra hand. Jag tackar, blundar och tänker på landet. Solvarma klippor och mjuka vågor.
Rummet snurrar. Jag trevar med handen över magen och noterar fyra kompresser, inte tre som jag räknat med. Jag hittar en nål i armen som inte var där när jag somnade. Finner även en kompress över sidan av handleden och några märken efter stickförsök på ovansidan av handleden. Trevar vidare och finner en kateter. Plötsligt böjer sig en skäggig dam över mig. Jag blundar ett ögonblick och när jag öppnar ögonen står hon kvar. Hon är på riktigt. Hon frågar hur jag känner mig. Jag svarar att det är rätt ok men att jag har ganska ordentligt ont. Skäggiga damen upplyser mig om att det hör till när man har blivit opererad och går iväg.
Några minuter senare. En annan sköterska frågar hur jag mår. Jag svarar att det känns bra. Inte ont i magen? frågar hon. Jo, men det ska jag väl ha? säger jag försiktigt. Det tycker inte den här sköterskan alls att jag ska ha utan trollar omedelbart fram Morfin. Jag älskar henne.
Åter på avdelningen. Jag lyckas övertala en sköterska att ta bort katetern. Hon ger mig en kanna vatten och säger att jag har tre timmar på mig att dricka upp den och kissa innan de måste sätta kateter igen. Med tanke på hur svårt jag hade att komma igång och kissa efter förra operationen har jag inte så stora förhoppningar om att det ska lyckas. Men redan efter en halvtimme känner jag mig kissnödig, och lyckas kissa. Jag skickar ett stolt sms till föräldrarna och får ett ögonblick senare tillbaka vi gör vågen! Jag skryter också lite för en sköterska som kommer för att kika till mig.
Damen i sängen bredvid bjuder mig på choklad ur en stor ask. Min andra rumskamrat, snart 90 år, har ett långt samtal med en läkare. De pratar sjukdomar, läkemedel och diverse bekymmer. Det låter inte speciellt muntert. När damen försynt frågar läkaren hur snart hon kan ha ”intimt umgänge” blir jag varm i kroppen.
Jag frågar en sköterska om hon vet vad de har plockat bort i min buk. Det gör hon inte. Hon lovar att kolla om läkaren har tid att komma och prata med mig. På kvällen kommer en annan sköterska och informerar mig om att jag får träffa läkaren nästa dag för idag hade hon inte tid. Inte heller hon vet vad de har plockat bort. Jag vill gärna veta.
Chokladgrannen ringer sin familj och ber dem ta med mat till henne. Hon tycker att portionerna på sjukhuset är för små. Familjen kommer med mat och en mp3-spelare i present. Chokladgrannen blir lycklig som ett litet barn och visar den för alla. Hon övertalar en sköterska som kommer med kvällsmedicin provlyssna en stund.
Linda kommer på besök. Jag skryter om att jag har kissat flera gånger, löjligt stolt. Vi bläddrar i senaste numret av Ett Trykk och jag pladdrar som en tok. Linda säger jag ser piggare ut än jag gjort på flera månader.
Besökstiden är slut. Personalen går runt med kvällsfika. Jag har ett långt samtal med chokladgrannen om livet. Hon säger att varje dag är en utmaning. Jag säger att varje dag är en möjlighet. Vi pratar om ilska, om relationer och om att säga förlåt. Det är spännande med människor!
Smärtan börjar bli lite väl jobbig. Efter en halvtimmes velande stoppar jag en sköterska och frågar om det kanske eventuellt möjligtvis går att få en liten Alvedon eller så. Visst är det det! Några minuter senare kommer en annan sköterska förbi och frågar hur jag mår. Jag svarar automatiskt att det är bra. Ingen smärta? frågar hon och jag svarar att jag precis har bett hennes kollega om smärtstillande. Men det kan du få av mig säger hon glatt och börjar känna i sina fickor. Du kan få en…Dexofen säger hon och ger mig en tablett. Hon rotar lite till …och en Alvedon. Jag tar tacksamt emot även den och ler. Du har magiska fickor säger jag. Sköterskan skrattar och går vidare till nästa säng.
Gammelgrannen vaknar och stannar till vid min säng på väg till dagrummet och 21-nyheterna. Hon sätter sig på sin rollator och börjar prata. Hon säger att hon lyssnade när jag talade med chokladgrannen och att hon förundras över min klokhet och analyseringsförmåga. Sedan berättar hon sitt livs historia. Från barndom med alkoholiserad far till nästan nutid med döende make. Jag lyssnar och berörs. Blir stundtals tårögd, har så svårt att värja mig för det smärtsamma i andras liv. Plötsligt tystnar hon och ber om ursäkt för sitt prat. Jag lugnar henne, säger att det är ok. Hon går tillbaka till sin säng, för trött för tv nu.
Chokladgrannen ropar på mig från sin säng. Hallå tjejen, kan du hjälpa? Hon förstår inte riktigt hur hennes nya mp3-spelare fungerar. Jag visar hur hon ska göra.
Alla lampor är släckta. Jag har bett om en extra filt. Chokladgrannen lyssnar på musik och sjunger med: only you can make this world seem right, only you can make the darkness bright. Jag lyssnar på Morgan Allings sommarprat och får ta del av ännu ett liv med mycket smärta i.
Plötsligt bryts lugnet av att chokladgrannen skriker till. Några sekunder senare står hon vid min säng med något i handen och skriker åt mig att tända lampan fort. När det blir ljust ser jag att hon håller i en tidning med en liten insekt på. Hon är övertygad om att det är en kackerlacka och skyndar ut i korridoren med den i jakt på en nattsköterska. Antagligen väcker hon hela avdelningen. Snart är hon tillbaka. Hon upplyser mig om att sköterskan sagt att det var en trädbagge. Hon slänger ur sig ett god natt tjejer! och kryper åter i säng med sin mp3-spelare. Nynnandet till musiken övergår snart i snarkningar. Själv lyssnar jag på fyra sommarpratare till och är vaken hela natten. Jag tar tacksamt emot värktabletterna nattsköterskan kommer med.
Morgonsamtal med gammelgrannen. Jag berättar min hemlighet för henne och hon får tårar i ögonen av glädje. Jag frågar om hon har någonting att se fram emot. Det har hon. På nyårsafton fyller hon 90 år, då ska hon ha party.
Läkaren som opererade kommer och hämtar mig för samtal. Jag får veta vad hon plockat bort och får information om smärtstillande och vad jag bör undvika de närmsta veckorna. Information jag inte alls fick efter förra operationen. Jag tackar ungefär hundra gånger och säger att om jag behöver opereras igen kommer jag till dem, inte till sjukhuset som opererade mig förra gången. Jag ber henne hälsa narkosteamet som sövde mig att jag kände mig lugn och trygg hela tiden. Hon lovar att göra det. Sedan får jag åka hem.
Vid elva traskar jag in på operation i sällskap med en sköterska. Narkosläkaren kallar mig darling och bäddar om mig lite extra när hon ser att jag fryser. Sköterskan på min högra sida upplyser mig om att hon ska sätta en nål. Jag säger ok och småpratar med sköterskan på min vänstra sida som kollar mitt blodtryck. När jag märker att sköterskan på höger sida börjar leta efter ett lämpligt ställe att sätta nålen på frågar jag var hon tänker sätta den. På handryggen, svarar hon och frågar om det går bra. Jag säger att det är ok men att de gärna får låta bli att försöka sticka på sidan av handleden, för där har aldrig någon lyckats sätta en nål – trots många försök. Hon nickar och sätter nålen i handen, utan problem.
Så länge jag har koll på vad som händer är jag lugn. Jag får mössa på huvudet, ekg-lappar på bröstet och mask över mun och näsa. Personalen pratar om i vilken ordning de ska spruta saker i nålen. Jag vrider på huvudet så att masken åker av och frågar vad de gör. Vad ska de spruta? Jag vill ha koll. De berättar tålmodigt vad de ska göra och jag nickar godkännande. Då går det bra att köra. Jag frågar om det finns en hand över att hålla i och från ingenstans dyker en till sköterska upp. Jag kan också hålla! säger narkosläkaren och tar min andra hand. Jag tackar, blundar och tänker på landet. Solvarma klippor och mjuka vågor.
Rummet snurrar. Jag trevar med handen över magen och noterar fyra kompresser, inte tre som jag räknat med. Jag hittar en nål i armen som inte var där när jag somnade. Finner även en kompress över sidan av handleden och några märken efter stickförsök på ovansidan av handleden. Trevar vidare och finner en kateter. Plötsligt böjer sig en skäggig dam över mig. Jag blundar ett ögonblick och när jag öppnar ögonen står hon kvar. Hon är på riktigt. Hon frågar hur jag känner mig. Jag svarar att det är rätt ok men att jag har ganska ordentligt ont. Skäggiga damen upplyser mig om att det hör till när man har blivit opererad och går iväg.
Några minuter senare. En annan sköterska frågar hur jag mår. Jag svarar att det känns bra. Inte ont i magen? frågar hon. Jo, men det ska jag väl ha? säger jag försiktigt. Det tycker inte den här sköterskan alls att jag ska ha utan trollar omedelbart fram Morfin. Jag älskar henne.
Åter på avdelningen. Jag lyckas övertala en sköterska att ta bort katetern. Hon ger mig en kanna vatten och säger att jag har tre timmar på mig att dricka upp den och kissa innan de måste sätta kateter igen. Med tanke på hur svårt jag hade att komma igång och kissa efter förra operationen har jag inte så stora förhoppningar om att det ska lyckas. Men redan efter en halvtimme känner jag mig kissnödig, och lyckas kissa. Jag skickar ett stolt sms till föräldrarna och får ett ögonblick senare tillbaka vi gör vågen! Jag skryter också lite för en sköterska som kommer för att kika till mig.
Damen i sängen bredvid bjuder mig på choklad ur en stor ask. Min andra rumskamrat, snart 90 år, har ett långt samtal med en läkare. De pratar sjukdomar, läkemedel och diverse bekymmer. Det låter inte speciellt muntert. När damen försynt frågar läkaren hur snart hon kan ha ”intimt umgänge” blir jag varm i kroppen.
Jag frågar en sköterska om hon vet vad de har plockat bort i min buk. Det gör hon inte. Hon lovar att kolla om läkaren har tid att komma och prata med mig. På kvällen kommer en annan sköterska och informerar mig om att jag får träffa läkaren nästa dag för idag hade hon inte tid. Inte heller hon vet vad de har plockat bort. Jag vill gärna veta.
Chokladgrannen ringer sin familj och ber dem ta med mat till henne. Hon tycker att portionerna på sjukhuset är för små. Familjen kommer med mat och en mp3-spelare i present. Chokladgrannen blir lycklig som ett litet barn och visar den för alla. Hon övertalar en sköterska som kommer med kvällsmedicin provlyssna en stund.
Linda kommer på besök. Jag skryter om att jag har kissat flera gånger, löjligt stolt. Vi bläddrar i senaste numret av Ett Trykk och jag pladdrar som en tok. Linda säger jag ser piggare ut än jag gjort på flera månader.
Besökstiden är slut. Personalen går runt med kvällsfika. Jag har ett långt samtal med chokladgrannen om livet. Hon säger att varje dag är en utmaning. Jag säger att varje dag är en möjlighet. Vi pratar om ilska, om relationer och om att säga förlåt. Det är spännande med människor!
Smärtan börjar bli lite väl jobbig. Efter en halvtimmes velande stoppar jag en sköterska och frågar om det kanske eventuellt möjligtvis går att få en liten Alvedon eller så. Visst är det det! Några minuter senare kommer en annan sköterska förbi och frågar hur jag mår. Jag svarar automatiskt att det är bra. Ingen smärta? frågar hon och jag svarar att jag precis har bett hennes kollega om smärtstillande. Men det kan du få av mig säger hon glatt och börjar känna i sina fickor. Du kan få en…Dexofen säger hon och ger mig en tablett. Hon rotar lite till …och en Alvedon. Jag tar tacksamt emot även den och ler. Du har magiska fickor säger jag. Sköterskan skrattar och går vidare till nästa säng.
Gammelgrannen vaknar och stannar till vid min säng på väg till dagrummet och 21-nyheterna. Hon sätter sig på sin rollator och börjar prata. Hon säger att hon lyssnade när jag talade med chokladgrannen och att hon förundras över min klokhet och analyseringsförmåga. Sedan berättar hon sitt livs historia. Från barndom med alkoholiserad far till nästan nutid med döende make. Jag lyssnar och berörs. Blir stundtals tårögd, har så svårt att värja mig för det smärtsamma i andras liv. Plötsligt tystnar hon och ber om ursäkt för sitt prat. Jag lugnar henne, säger att det är ok. Hon går tillbaka till sin säng, för trött för tv nu.
Chokladgrannen ropar på mig från sin säng. Hallå tjejen, kan du hjälpa? Hon förstår inte riktigt hur hennes nya mp3-spelare fungerar. Jag visar hur hon ska göra.
Alla lampor är släckta. Jag har bett om en extra filt. Chokladgrannen lyssnar på musik och sjunger med: only you can make this world seem right, only you can make the darkness bright. Jag lyssnar på Morgan Allings sommarprat och får ta del av ännu ett liv med mycket smärta i.
Plötsligt bryts lugnet av att chokladgrannen skriker till. Några sekunder senare står hon vid min säng med något i handen och skriker åt mig att tända lampan fort. När det blir ljust ser jag att hon håller i en tidning med en liten insekt på. Hon är övertygad om att det är en kackerlacka och skyndar ut i korridoren med den i jakt på en nattsköterska. Antagligen väcker hon hela avdelningen. Snart är hon tillbaka. Hon upplyser mig om att sköterskan sagt att det var en trädbagge. Hon slänger ur sig ett god natt tjejer! och kryper åter i säng med sin mp3-spelare. Nynnandet till musiken övergår snart i snarkningar. Själv lyssnar jag på fyra sommarpratare till och är vaken hela natten. Jag tar tacksamt emot värktabletterna nattsköterskan kommer med.
Morgonsamtal med gammelgrannen. Jag berättar min hemlighet för henne och hon får tårar i ögonen av glädje. Jag frågar om hon har någonting att se fram emot. Det har hon. På nyårsafton fyller hon 90 år, då ska hon ha party.
Läkaren som opererade kommer och hämtar mig för samtal. Jag får veta vad hon plockat bort och får information om smärtstillande och vad jag bör undvika de närmsta veckorna. Information jag inte alls fick efter förra operationen. Jag tackar ungefär hundra gånger och säger att om jag behöver opereras igen kommer jag till dem, inte till sjukhuset som opererade mig förra gången. Jag ber henne hälsa narkosteamet som sövde mig att jag kände mig lugn och trygg hela tiden. Hon lovar att göra det. Sedan får jag åka hem.
tisdag, juli 28, 2009
Hemma
Hemma. Fyra hål i magen. Massa nålstick i armen. Lite trött. Ganska ont. Linda och jag pysslar. Jag återkommer.
måndag, juli 27, 2009
PB-stämpel
Den här stämpeln är lite i samma stil som den jag lånade av Linda häromdagen. Jag har haft den ett tag men premiäranvände den först i lördags. I bladen har jag satt små små blingstenar, det syns inte så bra på bilden dock. Texten kommer från Hero Arts.
Nyheter från Kortmakaren
Snart är det ny månad, det innebär nya stämplar från Kortmakaren. Bland andra släpps motiven och texten jag har använt på de här korten. På det sista kortet har jag stämplat kräftan på krympplast.
söndag, juli 26, 2009
Några rader
Idag har det varit sängläge hela dagen. Kroppen värker och är så trött så trött.
Nu har jag packat kläder, necessär, en påse djungelvrål, en bok, senaste numret av Ett Trykk samt mp3-spelaren laddad med sommar-program. Jag har duschat. Jag har schemalagt lite inlägg här i bloggen så att det inte blir tomt. Det är dags för sängen igen. Om sju och en halv timme ska jag vara på sjukhuset.
Nu har jag packat kläder, necessär, en påse djungelvrål, en bok, senaste numret av Ett Trykk samt mp3-spelaren laddad med sommar-program. Jag har duschat. Jag har schemalagt lite inlägg här i bloggen så att det inte blir tomt. Det är dags för sängen igen. Om sju och en halv timme ska jag vara på sjukhuset.
Poppies
Den här fina stämpeln från Penny Black köpte Linda nu när Kortmakaren har 30% på PB och HA. Jag bad henne ta med den när hon kom hit så att jag fick låna den. Igår gjorde jag några kort med den. De andra stämplarna på korten är från Hero Arts.
Lite fler bilder
Parkteater.
Parkteaterpublik.
Middag.
Loppis.
Loppisinköp.
Loppisinköp.
Tack Linda för lån av bilder.
Shoppingbilder
En bunt enfärgade papper, några mönstrade papper, grön skimrande akrylfärg, några stämplar, tofsar samt minipunchinella.
Leggings, klänning, kofta.
Skor och två halsband.
lördag, juli 25, 2009
En torsdag
Suswic var avis på mig och Linda som skulle pysselshoppa och pyssla. Jag försökte hitta fula saker på Skapa Hobby att fotografera för att visa att hon inte missade någonting. Det gick sådär. Jag hittade lila stickers.
Och lila glitterlim. Suswic gillar inte lila.
Fina papper fanns det.
Och stämplar.
Mums!
Sedan gick vi till Scrapparazzi. Där fanns massor massor av fina mönstrade papper.
Och ännu fler!
Det fanns en väldig massa annat också såklart. Fast när vi gick därifrån fanns det lite mindre saker...
Nu var vi hungriga.
Vi åt på Kulturhusets takterass.
Sedan shoppade vi mer. Jag fotograferade ett par lila skor till Suswic, återigen för att säga att det bara fanns fula saker. Men så var det inte. Inte alls. (Bilder på inköp av pyssligt och ickepyssligt slag kommer senare.)
Hero Arts BLOG HOP!
Today it's BLOG HOP Friday (even though it's actually Saturday here in Sweden) in the Hero Arts Group on Flickr. At a given time everyone in the challenge posts a Thank You card for Hero Arts in their blog.
Since I couldn't possibly chose only one favorite HA stamp I asked my friend Linda to help me out. Her choice turned out to be a challenge in itself...
This is my card:
All the participants in the BLOG HOP were also asked to answer two questions.
Tell us your Hero Arts story. How did you get started using Hero Arts products?
I began using Hero Arts stamps when I got the honor of being chosen as a designer for Kortmakarens Design Team. Since then I've been deeply addicted to them and love HA dearly.
Hero Arts is full of great people. Tell us why you are thankful for Hero Arts!
I'm thankful for all great stamps, their inspiring blog and exciting challenges (with amazingly generous prizes). I'm also very thankful for this Flickr group, all you great people here and your nice and encouraging comments.
Since I couldn't possibly chose only one favorite HA stamp I asked my friend Linda to help me out. Her choice turned out to be a challenge in itself...
This is my card:
All the participants in the BLOG HOP were also asked to answer two questions.
Tell us your Hero Arts story. How did you get started using Hero Arts products?
I began using Hero Arts stamps when I got the honor of being chosen as a designer for Kortmakarens Design Team. Since then I've been deeply addicted to them and love HA dearly.
Hero Arts is full of great people. Tell us why you are thankful for Hero Arts!
I'm thankful for all great stamps, their inspiring blog and exciting challenges (with amazingly generous prizes). I'm also very thankful for this Flickr group, all you great people here and your nice and encouraging comments.
fredag, juli 24, 2009
Sommartävling
En påminnelse om Kortmakarens pågående tävling är också på sin plats. Här hittar ni alla detaljer. Iväg och pyssla med er!
Pilutta er!
Jag har besök av Linda. Det är lyxigt. För er som inte har det lika bra föreslår jag att ni tar en sväng till Kortmakarens blogg, där Linda är gästdesigner den här veckan, och tittar på hennes härliga filurkort. Lämna en kommentar också vettja. Det är löjligt ont om kommentarer i Kortmakarens blogg med tanke på antalet besökare.
Igår var vi på Skapa och Scrapparazzi och shoppade. Sedan shoppade vi kläder. Och skor. Och en väska. Det var ärligt talat mest jag som shoppade. Jag ska visa lite bilder sedan.
Tjing på er sålänge!
Igår var vi på Skapa och Scrapparazzi och shoppade. Sedan shoppade vi kläder. Och skor. Och en väska. Det var ärligt talat mest jag som shoppade. Jag ska visa lite bilder sedan.
Tjing på er sålänge!
torsdag, juli 23, 2009
KAOS
Jag har gjort mina tre KAOS-kort nu. De lades på lådan igår och borde följdaktligen landa hos dessa tre kreativa tjejer idag:
Babsan, som sprutar ur sig både kort och layouter på löpande band. Alla i olika stilar, men alltid lika snygga. Babsan gör snygga kort med stämplar jag tycker är fula. Vad som helst kan man sätta i händerna på henne och det blir snyggt, till och med packtejp!
Muffin gör välarbetade, lekfulla kort - ofta med skojiga texter på. Hon bygger gärna upp scener med papper och dekorationer till sina stämplade figurer. Små finurliga detaljer finns på alla hennes kort. Ett annat kännetecken är tuffa blandningar av mönstrade papper och massor av färg. Jag tror att Muffin kan få vilken färgkombination som helst att kännas helt naturlig.
Inola är en kortmakare med massor av kunskap om tekniker. När jag var nybörjare var hennes blogg en av dem jag ofta besökte och imponerades av. Inolas kort hamnar i kategorin "less is more", rena och med en ganska dämpad färgskala. Ofta vackra, ibland lekfulla. Mönstrat papper syns sällan till, Inola gör istället egna bakgrunder med stämplar, dynor och olika tekniker. Trots att hon har stämplat i många år är det tydligt att nyfikenheten och lusten att lära mer finns där.
Information om awarden finns här.
Babsan, som sprutar ur sig både kort och layouter på löpande band. Alla i olika stilar, men alltid lika snygga. Babsan gör snygga kort med stämplar jag tycker är fula. Vad som helst kan man sätta i händerna på henne och det blir snyggt, till och med packtejp!
Muffin gör välarbetade, lekfulla kort - ofta med skojiga texter på. Hon bygger gärna upp scener med papper och dekorationer till sina stämplade figurer. Små finurliga detaljer finns på alla hennes kort. Ett annat kännetecken är tuffa blandningar av mönstrade papper och massor av färg. Jag tror att Muffin kan få vilken färgkombination som helst att kännas helt naturlig.
Inola är en kortmakare med massor av kunskap om tekniker. När jag var nybörjare var hennes blogg en av dem jag ofta besökte och imponerades av. Inolas kort hamnar i kategorin "less is more", rena och med en ganska dämpad färgskala. Ofta vackra, ibland lekfulla. Mönstrat papper syns sällan till, Inola gör istället egna bakgrunder med stämplar, dynor och olika tekniker. Trots att hon har stämplat i många år är det tydligt att nyfikenheten och lusten att lära mer finns där.
Information om awarden finns här.
onsdag, juli 22, 2009
Ett grattiskort
En beställning med önskemål om Skånsk flagga, i övrigt fria händer. Texten är från Kortmakaren och övriga stämplar från Hero Arts.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)