Otåligt väntar Lilleman på att Bompa ska börja. Gång på gång frågar han mig om det är dags snart. Att jag har sagt att det är en lång stund kvar spelar ingen roll. Till slut tröttnar jag på frågandet.
Jag lyfter upp honom till klockan i köket och vi tittar på de olika visarna. Han tittar och lyssnar. Jag pekar på den långa visaren och förklarar att Bompa börjar när den pekar rakt upp. Lilleman står tyst en stund och säger sedan:
Jaha! Så är det på vår klocka hemma också.
1 kommentar:
Haha, underbart! Han verkar helt fantastiskt kul att ha att göra med, lillemannen - det kommer många tänkvärda ord ur hans mun! :)
Skicka en kommentar