torsdag, november 04, 2010

Krama Tuwa

Liten Tuwa och jag ritar. Tuwa ritar en miljon små cirklar som är bollar. Jag ritar en sol och en blomma och en streckgubbe som Tuwa hävdar är hon. Jag ritar till detaljer som öron, fingrar och navel. Vi tittar på riktiga Tuwas navel och streckgubbeTuwas navel. Vi pratar om hår, strumpor och naglar. Plötsligt sträcken Tuwa fram armarna och slårt dem i bordsskivan. Hon gör det flera gånger och jag ser att hon blir ledsen. Jag frågar vad hon gör och hon säger: krama Owa. Jag kollar att jag har förstått: Vill du krama Tuwa? Hon nickar och tårarna börjar rinna. Jag tänker att det kan bli svårt att krama en streckgubbe på ett papper och föreslår en puss. Idén accepteras och jag håller upp pappret så att Tuwa kommer åt att pussa sin ritade kompis. Pott Owa! utbrister hon glatt när pussen är levererad. Sedan ritar vi fler bollar.

3 kommentarer:

Maria sa...

:)

Anonym sa...

Du skriver om möten med barn som ingen jag vet. Jag tänker på det ofta, men jag har nog aldrig sagt det till dig. Men det tål att sägas! Jag älskar dina berättelser, de är magiska!

//Jenny - himmelochord.se

Linda sa...

Ahhh. Jag älskar dig och ditt sätt att vara närvarande i världen. Och dela den med oss.