Tionde

I No och jag fick jag ett öppet slut av den bättre sorten. Ett sådant som inte känns som en desperat lösning av en författare som har slut på idéer. Ett sådant som knyter ihop berättelsen men lämnar utrymme för läsarens fantasi. Dessutom var det inte bara slutet som var bra utan hela boken. Författaren heter Delphine de Vigan och har tydligen skrivit tre böcker tidigare. Dem ska jag nog försöka få tag på.