Eftermiddag och dags för vila. Vi ligger i mormor och morfars säng. Jag blundar, är nära sömn. Så plötsligt, en hand som klappar lätt på min kind och Lilleman som viskar "Moster, nu kommer solen!" Jag öppnar ögonen och ser solen flöda in genom fönstren. Snart når den sängen. Lilleman bökar runt lite. Hans ena hand letar reda på en av mina och han blir stilla. Snart sover vi gott under ett täcke av mjuk vårsol.
6 kommentarer:
När du skriver om vardagen - så blir den magisk.
Kram!
MYYYYYYYS!
Åh vad härligt, lillemans händer ger så mycket kärlek, eller hur?!
Kram till dig.
Tin@
*ler BRETT*
Små små guldkorn i vardagen - det gäller bara att vara uppmärksam nog att fånga dem! Ni är underbara, ni två. Kram!
Så mysigt! Och du skriver så fint, det blir som poesi :)
Kram!
Elinpelin, så fint. Tack.
Du skriver så fint, att ett ögonblick kan vara så vackert!
Skicka en kommentar