fredag, december 07, 2007

Morgonrutin

Liten knack på dörren till gästrummet och sedan kommer systersonen in. Jag blundar och låtsas sova. Små fötter tassar fram till sängen, snubblar på slarvig mosters utspridda saker. En försiktig hand på kinden och uppmaningen "vaken moster". Jag blundar några sekunder till innan jag ler och öppnar ögonen. Systersonens ansikte, en decimeter från mitt, ett enda stort leende. "Godmorgon!". På ett ögonblick är han uppe i min säng, kryper ner under täcket och slår armarna om mig. Några sekunder ligger vi så, sedan kommer han på någonting. "Vänta moster, Theo ska bara hämta" säger han och kravlar ur sängen. Jag hör springande små fötter. Snart är han tillbaka, bärandes på sin postlåda. Han ställer den bredvid mig i sängen och stänger sedan dörren till gästrummet. Det här är vår stund, ingen annan får vara med. Snart har han krupit ner under täcket igen. "Myyysigt" säger han och ler. Jag räcker honom lådan och han plockar upp ett vykort. Vi tittar på bilden, pratar om den, läser på baksidan. Ibland "läser" Theo, ibland läser jag. Vi pratar, sjunger en sång, busar lite. Tittar på ett till kort. Vi går igenom hela lådan och det får ta tid. Det är vår egen morgonrutin.

7 kommentarer:

Maria sa...

Jag blir alldeles varm i hjärtat av er kärlek! Det är så härligt att läsa om era små upptåg - ni verkar ha en fantastisk relation!

Myran sa...

Åh! Så underbart mysigt!

Linda - Gulligullan sa...

*värme i hjärtat* Vad fint :)

Ingelöf sa...

Men ooh så mysigt! Vilken liten skatt du har! :)

zizzi sa...

Vad fantastiskt du skriver. Så levande och med sådan värme! Åhhhhhhhh så gossigt!!!
Ha det bra/ Cisi

Henrietta sa...

Du beskriver det så målande! Jag blev lite våt i ögonvrån av ömhet :o))

Maria sa...

Nu är jag här och läser den här texten för ungefär femta gången... den drar mig hit igen och igen. Läste den för Sambon igår kväll också, och han log varmt - precis som jag gör varje gång jag läst texten. Det är kärlek och vardagslycka och alldeles underbart! Kram på dig!