Grönt i posten

När jag pratade med Tina i telefon igår lovade hon att posta några dies åt mig. Utmärkt. När jag hörde posten dunsa ner på hallmattan i förmiddags blev jag förvånad över att finna en avi. Nog borde väl ett kuvert med några dies vara ganska tunt? Jag traskade upp till utlämningsstället och fick ett stort, tjockt, mjukt kuvert i händerna. När jag öppnade det hittade jag en härlig grön sjal (eller tja, det är väl en duk om man ska vara petig) och ett kort från Sara. Vad förvånad jag blev, och glad!