Sitta bänken

På landet. Lilleman och jag är ute. Vi tittar på myrorna, kastar kottar i vattnet och lyssnar på korna som råmar i hagen. Lilleman tar min hand och går bestämt mot några höga klippor. Jag frågar vart han är på väg.

"Gå där!" säger Lilleman och pekar på en bänk högst upp på en klippa.
"Det är väldigt brant där, man kan ramla och göra sig illa."
"Gå där!" upprepar Lilleman.

Han ser att jag tvekar. Det är väldigt brant och inte alls någon lämplig plats att springa runt och leka på. Jag frågar vad han vill göra där uppe.

"Sitta bänken. Vi kan prata och ha mysigt" säger han.

Lilleman vann. Vi håller varandra i handen och klättrar upp på högsta klippan. Vi sätter oss på bänken. Lilleman packar upp en påhittad matsäck (Festis, smörgåsar och frukt). Där sitter vi och pratar, tittar på båtarna i vattnet, fåglarna och molnformationerna på himlen, äter vår matsäck och har det alldeles utomordentligt mysigt.