Titta fanor!

Som den ordnörd jag är njuter jag av att följa Lillemans språkutveckling. Jag älskar att höra honom pröva sig fram, skapa nya ord när det behövs, glädjen när han har knäckt någon språkgåta och det koncentrerade lyssnandet. Han pratar mycket, och lyssnar mycket. Uppmärksamt tittar han på mitt ansikte när jag ger honom ett nytt ord. Testar själv efter en stund, liksom smakar på det. Tittar på mig för att få respons. Vilken gåva det är att få hjälpa honom att erövra ett språk!

De senaste orden, efter ett par dagar i skärgården är: tamp, kopparödla, flöte och kanot. Fast kanoten envisas han med att kalla för kanon. En sak han experimenterar med just nu är vad substantiven heter i plural. För tillfället lägger han till –or på de flesta ord, även dem han tidigare sagt rätt. Kottar har blivit kottor och leksaker är numera leksakor. När vi satt på bryggan och han uppspelt pekade på ”fanor” dröjde det en bra stund annan jag förstod vad han menade. Det var inte flaggspelen på båtarna som jag trodde först utan några svanar som simmade en bit ut i vattnet. Det är inte så lätt med s. Även soffa (foffa) och solrosfrön (folisfön) är knepigt.

Ja, många ord finns det att upptäcka – och jag står bredvid och njuter.