Streptokockens återkomst

En härlig helg på landet avslutades med en smärtsam dag i sängen och sedan akuten med onda magen. Läkaren bestämde sig för att det jag behövde var recept på mer smärtstillande och kilade sedan iväg till en akut operation. Åter i väntrummet, väntande på recept, blev jag upphämtad av en annan läkare som var av en annan åsikt. Jag tror hon kom från himlen.

Läkare nummer två tyckte inte alls att jag skulle behöva vänta speciellt mycket längre på operation och lovade att kontakta sjukhuset som ska göra operationen. "Och vill de inte ge dig en tid snart får vi väl operera dig här". Hon lovade att återkomma nästa dag, skrev recept på några fler smärtstillande läkemedel och sa hej då. Jag kysste hennes fötter, helgonförklarade henne och åkte hem.

Dagen efter fick jag telefonsamtal om att jag hade tid för operation på torsdag. Äntligen slut på väntan! Trodde jag. När jag var på sjukhuset igår på inför-op-grejs knystade jag lite om halsontet jag vaknat med. Halsprov visade att min misstanke om halsfluss var korrekt och operationen avblåstes. I väntummet satt en kvinna och grät av oro inför operationen hon skulle göra nästa dag. Jag bet mig i tungan och tog några djupa andetag för att inte börja gråta, för att jag inte skulle få opereras. Sedan traskade jag ner till Apoteket och hämtade ut min nya omgång antibiotika, på toa och kräktes och la mig sedan dubbelvikt på en soffa vid huvudentrén i väntan på att bli hämtad av snäll vän till familjen.